Du känner det innan orden finns

Har du någon gång gått in i ett rum och direkt vetat att något var fel, fast alla log? Du kan också ha mött en människa och känt en tyngd i bröstet, långt innan personen talar? Det är ingen slump. Det är din intuition som berättar och den talar genom kroppen.

Kroppen vet först

Kroppen uppfattar energi innan tanken hinner formulera den. En stramhet i magen, en klump i halsen, axlar som dras upp mot öronen, en plötslig trötthet i närheten av en viss person. Det kan vara tvärtom, en värme, en öppenhet, en känsla av att kunna andas ut, ett igenkännande. Kroppen registrerar allt. Ibland kan det formuleras i ord, inte alltid.

För den som är känslig är detta en ständig verklighet. Du läser av stämningar, undertoner och det som inte sägs. Du märker när någons ord och energi inte stämmer överens. Du blir förvirrad.

När man lärt sig att tvivla på sig själv

När du är nära dina känslor men har vuxit upp med att få höra att du överdriver, inbillar dig eller är för känslig. ”Det är väl inget.” ”Du tar allt så personligt.” Till slut börjar du tro på det. Du lägger locket på, förklarar bort dina signaler och anpassar dig efter andras sanning.

Men känslan försvinner inte för att du slutar lyssna på den. Den flyttar in i kroppen, känner och väntar.

Din själ minns

Jag tror att vår själ bär minnen, både från det här livet och från svunnen tid. Ibland känner vi igen en plats, en människa eller en känsla utan att kunna förklara varför. Det är som om något inom oss vaknar och säger " det här känns välbekant, jag vet". En subtil känsla eller förnimmelse.

Det kan vara en trygghet. Men det kan också vara ensamt. För andra kan ha glömt den energin. De känner inte det du känner, och de förstår inte varför du reagerar som du gör. Du står där med en inre vetskap som ingen annan tycks dela. Det gör att du tvivlar på dig själv och din inre sanning.

När andra inte känner som du

Det är svårt när omgivningen inte uppfattar det du uppfattar. Du kan känna dig udda, missförstådd eller till och med galen. Du börjar kanske tona ner dig själv för att passa in, eller så slutar du berätta vad du känner, eftersom det ändå inte blir mottaget.

Att bära så mycket energi utan att få dela den är tungt. Svårt när så få förstår dig och allt du tar in energimässigt.

Jag vill vara tydlig, din känslighet är inget fel. Det är en gåva. Den behöver tas om hand.

Att vara andlig och samtidigt jordad

Att leva i andlighet betyder inte att sväva bort från jorden. Tvärtom. Ju mer du känner, desto viktigare är det att ha fötterna stadigt i marken. Jordningen är det som gör att du kan ta emot energi utan att den tar över dig.

Jordning kan vara så enkelt som att gå barfota, andas ner i magen, röra dig, vara i naturen eller bara stanna upp och känna tyngden i din egen kropp. Det handlar om att komma hem till dig själv, så att du kan skilja på vad som är ditt och vad som är andras.

En känslig människa utan jordning blir som ett öppet fönster i storm. En känslig människa med jordning blir som ett träd, "rötterna håller, även när grenarna rör sig i vinden".

Vad händer när du går emot din intuition?

De flesta av oss har gjort det. Sagt ja fast allt inom oss sa nej. Stannat kvar fast kroppen skrek att gå. Litat på någon trots en tydlig varningssignal. Kroppen minns. Det kan kännas som:

  • en tryckande oro i magen som inte släpper
  • en tyngd i bröstet eller svårt att andas djupt
  • spänningar i nacke, käke och axlar
  • sömnlöshet eller en rastlöshet som inte har något namn
  • en känsla av att vara bortkopplad från sig själv, som att leva lite bredvid sitt eget liv
  • djup sorg som kommer, helt oförklarligt
  • panikångest

Du förklarade ofta bort dessa kännslor men innerst inne visste du. Varje gång du går emot din inre röst tappar du bort en del av dig själv.

Det finns ingen skam i detta. Vi har alla gjort så, ofta för att överleva. Du förstod inte, du kanske ville undvika konflikt och valde bort den inre rösten. Du vågade inte lita på dig själv.

Att börja lita igen

Att återknyta kontakten med sin intuition är ingen snabb process. Det börjar med att du lyssnar och känner in. Att du lägger märke till kroppens små signaler och tar dem på allvar, även när du inte kan förklara dem. När du blir medveten och har skalat bort mycket av det som du bär på från livet är det lättare att "höra och känna " det subtila som är intuition.

Du äger rätten till dina känslor. Du behöver inte bevisa dem för någon annan. Det du känner är sant för dig, och det räcker.

Nästa gång du står där och tvivlet kommer eller du märket att kroppen börjar reagera fast du inte förstår vad som händer. Stanna upp. Ställ frågan till dig själv "Vad händer, vad är det jag känner" ?

Svaret finns redan där. Det har alltid funnits där.

Att i det vardagliga livet följa sin intution i både stort och smått blir till slut en livsstil skulle jag våga säga. För mig att det mitt största redskap och en källa som alltid guidar mig rätt. Det har inte alltid varit så, otaliga gånger har jag inte lyssnat innan jag förstod gåvan. Många bekymmer hade jag kunnat undvika men det kanske fanns ett annat syfte som gett livslärdom.

Idag är det mitt viktigaste redskap i mina samtal när jag bidrar till människors inre resa. Jag lyssnar och känner med alla mina sinnen.